För en vecka sedan kom det efterlängtade slutet på grundutbildningen. Fyra månader har gått och äntligen är vi fullfjädrade soldater. Nåväl, i pappren är vi soldater. I verkligheten kan vi nog mer liknas vid en flock fånar i uniformer som tror att vi är soldater. Det har varit en lärorik tid med många nya upplevelser- allt i från isvaksbad till militärrestaurangens tappra försök till matlagning. Vi har lärt oss kriga i skogen, i stadsmiljö, i logementsmiljö..det sistnämnda har vi själva stått för utbildningen varje morgon när toaletterna ska rengöras. Vi har firat oss ner från hus, pissat i skogen, sovit i kalla tält, skjutit, kastat handgranater, bäddat sängar, marscherat oss till benhinneinflammation, fått veta att vi är kötthuvuden kokta i bajs..kort sagt har vi blivit inmatade med diverse mer eller mindre bra fakta och beteenden.
Kontrasterna var stora när befattningsutbildningen plötsligt drog igång. Från att ha sprungit runt med stridsutrustning i skogen dagarna i ända blev tillvaron plötsligt väldigt behaglig. Stridsutrustningen hänger dom kommande veckorna tryggt i skåpet medan jag och tolv andra lyckliga själar glider runt i lastbilar och lyssnar på Christer i P3. Träningen sker på eget bevåg vilket funkar förvånansvärt bra och den frystorkade "maten" lyser med sin frånvaro.
På en vecka har jag lärt mig hur jag tar mig både framåt och bakåt med lastbil, att jag ska ge tusan i att ha handen på växelspaken när jag kör och dessutom borde jag ha lärt mig hur en dieselmotor fungerar men är fortfarande inte helt säker (teorilektion efter middagen är som gjort för att krocka med paltkoman).
Det är välförtjänta latdagar vi nu lever i och det gäller att ta vara på dom för så småningom drar det igång med prinsessbröllop och högvakter och jag känner på mig att helgtjänsterna kommer avlösa varandra och den lediga tiden åter krympas ner till minimum.
Med händerna på ratten- framåt!
