Julstämningen smyger sig på..

När allt bromsas en stund har man tid med allt man ändå inte orkar göra

Vi skulle bara till affären. Eftersom jag är en lat natur bestämde jag att bilen var ett bra sätt att ta sig dit och självklart skyllde jag mitt lata val på att det kunde bli tungt att bära kassarna tillbaka till lägenheten efteråt. Hur dålig ursäkt det än kan tyckas vara så övertygade jag min kära syster så vi begav oss ut genom dörren och över bakgården med bilen som mål.

Ute på gatan kom den första stämningsdödaren. Där stod den gamle trogne peugeoten så fint parkerad, tyvärr ca 5 meter fel. På vindrutan satt det en lapp av det slag man helst skulle slippa. Något lättad över att det inte var jag som parkerat bilen kunde jag inte låta bli att skratta lite i smyg, jag kan komma på många andra saker jag hellre lägger 600 kr på än en parkeringsbot.
Jag borde aldrig ha skrattat. Det är nog sant som dom säger att "skrattar bäst som skrattar sist", för vi kom inte längre än kanske 500 meter med min lilla röda pärla så hördes det en oroväckande smäll någonstans från bilens inre. Jag parkerade bilen i första bästa parkeringsruta för att undersöka saken närmare men utifrån sett såg allt normalt ut. Jag tyckte att jag hade hört ett skrapande ljud precis efter smällen så jag tänkte att om jag kör lite till så hör jag ju om något är fel så jag tryckte ner rumpan i förarsätet igen och startade motorn. Jag la i backen och började backa- eller rättare sagt, jag försökte backa. Det gick utmärkt ett par centimeter bakåt, men där tog det tvärt stopp och jag kom inte längre. I ett kort ögonblick trodde jag nästan att jag backat över någons hund innan jag insåg jag att det var höger bakhjul som låst sig. Där satt jag med bilen fast i en parkeringsruta och med tunga matkassar som jag trots min lathet tvingades bära hem efter ytterligare några hopplösa försök att få ut bilen.

Efter att i några minuter ha förbannat alla högre makter sansade jag mig tillräckligt för att ringa en vän för hjälp med att forsla bort bilfanskapet. Nu sitter jag här fast utan bil i någon vecka och aldrig har jag varit så sugen på att ta bilen och åka någonstans.

Det man inte ser har man inte ont av

Igår upptäckte jag att vi har ytterligare en lampa till i köket, över den bänken som micron står på. Efter att ha tänt lampan insåg jag ganska snabbt att lite lagom skumt ljus är bästa sättet att inbilla sig att man har det rent hemma. Plötsligt föreföll sig köket inte fullt så rent som innan utan snarare riktigt snuskigt, micron syntes knappt bakom alla flottiga fingeravtryck och utmed kanterna på bänken låg det torra smulor från gud vet när. En blick på den flammiga vattenkokaren fick mig tillslut att släcka lampan och försöka förtränga denna otrevliga upptäckt. Med tanke på att lägenheten ligger på en bakgård och därför är ganska mörk (eller mysig som jag föredrar att kalla den) så vet man aldrig vad man skulle hitta om man fixade ordentligt ljus. Jag fruktar att vi under soffan har en hel armé av dammråttor som kalasar på gamla chilinötter, avrivna naglar och annat smått och gott som man slänger omkring sig under tv-tittandet. Vad som döljs i den långhåriga mattan vågar jag inte ens tänka på, jag har dock mina aningar om att den egentligen inte alls är någon matta utan någon oidentifierbar varelse som släpats in.

Det är allt bra skönt med adventstider. Man får börja pynta och äta lussekatter, det är äntligen lite minusgrader ute..men framför allt- det är mörkt och jag kan gå runt och inbilla mig att jag har ett rent hem så jag slipper städa, trots att jag egentligen vet att jag bor i ett inferno av damm, smuts och säkerligen ett och annat smådjur.