Dålig produktion

Här har det stått bra stilla ett tag. Egentligen finns det ingen vettig förklaring till varför mer än att jag inte har kommit på något att skriva. Livet rullar på och det händer liksom inget spännande som är värt att skriva om helt enkelt. Man jobbar, plockar svamp, tränar, kollar film, äter, sover, tränar, läser, plockar ännu mera svamp, plockar blåbär, städar, tränar, tvättar, jobbar...ja, ni hör ju själva hur dödligt tråkigt och ointressant det låter. Jag tror det brukar kallas för att leva och jag är tacksam för att jag får göra det även om det är totalt ointressant att läsa om.

Men misströsta inte, om en eller ett par veckor kommer det skriverier från min och Evelinas planerade vandring i Gustav Vasa-land. Bilder och tankar kring denna efterlängtade semester utlovas!

Idag stod han där igen och smög i sitt fönster

Det är grannen jag pratar om, den konstiga av dom. Han som alltid sitter i sitt fönster och glor på alla som passerar. Han satt mitt i fönstret när jag svängde in på grusplanen för att parkera tidigare idag och jag kände en lätt obahagskänsla bara av åsynen av denna underliga man. När jag sekunderna senare klev ur bilen hade han flyttat sig så han satt halvt skymd bakom väggen, där satt han gömd i sin lägenhet och stirrade rakt på mig när jag gick mot ingången medan jag kände obehagskänslorna växa sig större. Jag vågar aldrig kolla åt sidan när jag passerar hans fönster för jag vet att i nio fall av tio står han där och smyger med sin psykblick, denne obehagliga person som jag är övertygad om har en hel drös med gamla skelett i sin garderob. Det konstiga är att man aldrig ser honom utanför sitt hem, han sitter bara där vid sitt fönster och stirrar. Man kan ju tycka att han borde behöva köpa lite mat emellanåt men under det året jag har bott här har jag aldrig sett hans otäcka tryne utanför den dörr som leder till hans lägenhet. Visste jag inte bättre skulle jag tro att det var en uppstoppad gubbe som satt där i fönstret dag ut och dag in.

Äntligen!..

..har skattepengarna trillat in som ett välbehövligt klirr i kassan. Nu kan jag äntligen bege mig till frissan och trolla fram en frisyr igen utan att få skuldkänslor, men dom leopardmönstrade gummistövlarna får allt vänta ett tag till, har jag tur så är dom snart slut i min storlek så slipper jag köpa dom. Då är det bättre jag lägger undan lite besparingar till framtiden och så kan ju mor o far få en slant som täcker skatten för den lilla röda som det faktiskt är enbart jag som kör.

En sommarkväll att minnas

I eftermiddag kom Ellinor på besök i vackra Mariestad. Vi hade inte planerat något direkt utan begav oss ut på en skön promenad i sommarvärmen,en promenad ner till sjön för att upptäcka att vi var badsugna. På väg hem för att hämta badkläder stannade vi till i hamnen för goda baguetter med räkröra, hemmagjort klet som smakade underbart. Väl nere vid sjön igen började jag ångra mig angående badet, vattnet var inte så varmt som man kunde önska och att solen värmde huden gjorde det inte lättare att våga klivet ut i vad som kändes som en isvak. Men skam den som ger sig, efter tio minuters fegande simmade jag ut likt en frustande och flåsande ko för att upptäcka att det trots allt inte var så farligt kallt. Efter badet bestämde vi oss för ett nytt besök i hamnen, den här gången för glass. Det var här, vid det andra hamnbesöket alla underhållande människor började dyka upp. Vi ställde oss i glasskön för att efter en kort stund få en haltande gammal småländsk tant på halsen. Hon nästan sprang fram mot kön gnällandes på ful småländska att "Jag haaar så svårt att stååå en längre tid" i hopp om att kön skulle skingra sig. Kön förblev oförändrad. Tanten: "Jaaaeee, jag veeet inte..VAR inte det här min plats?"
Jag kollade på henne och svarade att "Du stod vid tidningstället när vi kom så det tror jag inte"
Tanten: "Jahaaa, ja jag försöker inte tränga mig före..jag har bara lite dåålig koll iblaand."

När tanten gnällt färdigt tog mannen framför oss i kön ton, en man i 30-års åldern tillsammans med sin lilla son vänder sig om och frågar helt spontant "Ska jag bjuda er på glass flickor?"
Förvånade över detta plötsliga men artiga utfall tackar vi artigt nej i samma stund som vi hör tanten gnälla bak i kön: "Meen vaad har har gjort med hååret?" Hon syftar på mannens son som har ett mönster rakat bak i nacken. "Är det modeeernt att se ut så?" Ingen svarar men man hör ett fniss genom kön. Att hon inte orkar stå en längre tid har hon visst redan glömt.

Senare när jag följde Ellinor till bussen kom det fram en man, vinglandes och med en stank av öl..inte den svaga öllukten hos en fredagsfirare utan en skarp stickande lukt av många års ölande på en bänk. Han ställde sig framför oss och kollade ett bra tag, sedan öppnade han munnen och sluddrade fram "Jag vet vad ni tänker och jag ska snart gå..men jag vill bara säga en sak till er först!" Efter en minuts upprepande får han tillslut fram "Jag tycker, djupt ifrån mitt hjärta..att ni..ni har himla fin solbränna" Efter ytterliggare sludder om bruna ögon och bra hud vinglade han vidare och ropade: "Knarka inte för mycket, ni har inga synliga stickmärken..det är bra!"

12:34:56 7/8- 09

Idag infaller en historisk tidpunkt. Vem det är som har tid att sitta och komma på en sån sak vet jag inte men lite roligt är det trots allt. Tydligen ska det vara läge att fokusera på sina drömmar och mål just detta klockslaget då det ger tur, men det hänger på sekunden så pass på!