R.I.P Kurt

Det fasansfulla har hänt. Jag har hittat min kära flugsambo död på golvet i garderoben. Vad som hände? Ja det undrar jag med...
Undrade just vart han höll hus då jag inte sett honom på hela eftermiddagen, innan bion fick jag svaret. Där på golvet bredvid tvätthögen låg han död och något platt. Vad jag vet har jag inte trampat på honom eller klämt honom i dörren så jag misstänker att det var hjärtesorg över min flytt som tog kål på honom (Såvida det inte var stanken av mina gamla svettiga kläder). Faktum är att det känns lite ensamt trots den korta bekantskapen, man vänjer sig fort vid sällskapet av en fluga som gungar på fläktsnöret när man kollar på tv om kvällen.
Jag hoppas han har det bra i paradiset. (Som för honom kanske är en gödselstack?)
Tack Kurt för den här tiden!

Flugan

Under dom senaste två månaderna har jag fått ett husdjur, han är billig i drift och tar inte mycket plats. I början tänkte jag inte så mycket på honom mer än när han satte sig på tv-rutan under pågånde avsnitt av Greys´s Anatomy, mitt i ansiktet på snygga doktorn. Jag suckade och viftade bort honom. Efter någon vecka insåg jag att han fortfarande var kvar, han verkade ha gjort snöret i takfläkten till sitt hem och såg inte ut att ha några som helst planer på att flytta inom den närmsta tiden. Jag gav honom namnet Kurt och lät honom bo kvar, jag har bara inte hjärta att köra ut honom i den kalla hösten och den stundande vintern. Faktum är att han är ganska trevligt sällskap, han sitter där på sitt fläktsnöre och säger inte mycket. Skötsam är han, efter att jag viftat bort honom från Greys första gången har han aldrig nånsin försökt sig på att belägra tvn igen. Han surrar aldrig runt huvudet när man ska sova och han lämnar inte bajsfläckar på dom vita väggarna. I nästa vecka flyttar jag ut och ägaren till lägenheten flyttar in igen, jag hoppas verkligen att han inte gör som dom flesta gör när dom ser en fluga- rullar ihop en tidning och drämmer till.

Skitsnack..

..var det helt klart. Eller så har jag sovit bort det snöblandade blasket för nu är det bara blask. Typiskt.

Är det sant som dom säger?

...att det är snö på ingång över Skaraborg? Om så fallet är så kommer jag skutta runt i någon sorts fånig glädjedans och fånga snö på tungan. En försmak av den underbara vintern skadar inte även om jag inte har fått nog av hösten än.

Invanda vanor

Varje dag på jobbet möter jag olika sorters personligheter, minst sagt bestämda damer med invanda vanor som är praktiskt taget omöjliga att ändra på. Skulle jag mot all förmodan göra ett försök att bara ändra en liten ynka detalj får jag fortare än kvickt veta att jag gjort fel och så är det bara att börja om. Med andra ord inställer jag mig i deras vanor och diskar glaset på precis det sättet som är rätt och ställer alltid dörren i den rätta vinkeln, allt för att spara tid och för att slippa lockas av att slänga en opassande kommentar då jag blir tillrättavisad.
Ibland är det lätt att störas av folks konstiga vanor trots att vi alla har våra egna vanor och ovanor. Själv kommer jag bli exakt som dessa tidigare nämnda damer.
Varje kväll när det är dags att bege sig mot sängen börjar min "gå och lägga mig-procedur", en minst sagt tidskrävande procedur. Det första jag gör är att stänga av datorn, sen tar jag vattenflaskan vid sängen och tar med in i badrummet (på vägen dit känner jag så att dörren är låst), kissar (självklart inte i flaskan utan i toan), tvättar av mig, borstar tänderna, fyller på vatten, känner så dörren är låst fast jag kände på den för max 5 minuter sen, kollar så att både toadörr och garderobsdörr är stängda, ställer vattnet vid sängen och placerar även fjärrkontroll och mobil inom räckhåll, kollar almanackan en sista gång..tillslut är jag redo att krypa ner och på något vis inbillar jag mig att jag sover bättre efter denna genomgång. Skulle jag glömma fylla på vatten så ligger jag vaken och stör mig på att jag inte har något vatten vid sängen och får tillslut gå upp för att åtgärda bristen...
Kanske är jag en galenpanna med konstiga kvällsvanor men om jag genomför allt pyssel om kvällen så vet jag att jag somnar gott och när jag vaknar halv tre på natten och är törstig så är det otroligt skönt att slippa kliva upp ur den varma, mjuka sängen och tända en obarmhärtigt ljus lampa för att ta ett glas vatten.

Svensk hjärna

Någon gång under min uppväxt fick jag en barbie i julklapp. Senare på kvällen satt jag och läste i ett häfte som hade följt med i kartongen då jag plötsligt fick se texten "Gå med i barbies fanclub!"
Förskräckt puffade jag på min äldre syster, pekade på texten och undrade hur dom kunde ha en djävulsklubb för barbie? Jag fick bara ett gapskratt till svar. Visste jag inte att det var engelska för "beundrarklubb"?

Nej, det visste jag inte för i min svenska hjärna var fan en svordom och inte en beundrare.