Många har väldigt bråttom genom livet, vi måste hela tiden någonstans och vi blir skräckslagna av att bara vara. Själv har jag alltid varit en av dom där hysteriska som längtar så efter vuxenlivet att jag ibland totalt glömt bort att leva i nuet. Sanningen är den att jag trots min strävan nu står här precis i början av livet och har inte den blekaste om vad som kommer härnäst. Ångest, javisst men till vilken nytta? Jag kommer inte snabbare till insikt om vad jag ska hitta på i framtiden av att stressa mig igenom det som faktiskt råkar vara den del av mitt liv jag aldrig får åter.Vuxna har vi hela livet på oss att vara men ung och fri är man bara under en begränsad tid. För min del är den tiden just nu och jag begår ett stort misstag då jag slösar denna värdefulla del av mitt liv på att tänka på framtiden.
Är det verkligen så bråttom med att hitta rätta jobbet just nu? Jag kommer ha åtminstone 40 år på mig att tröttna på det ändå. Istället kanske jag skulle ta lite ströjobb, ta mig tid att tänka efter, bara göra precis vad jag känner för. Fast jobb innebär självklart en trygghet, en trygghet som kostar dig mycket av din tid. Allting måste planeras efter dina jobbtider, din fritid går åt till att göra allt som inte hinns med då du jobbar. Du tjänar pengar- toppen! När hinner du göra av med dom?
Vuxenlivet kan vänta, jag tror inte mitt bästföre- datum passeras vid 30 trots allt.
När man en dag står där med sitt jobb, villa, volvo och ungar så är livet plötsligt väldigt skört och brgränsat, har det väl gått i blom gäller det att vattna det för att det inte ska dö ut. Medan du har fullt upp med att vattna så springer åren ifrån dig och innan du vet ordet av är du för gammal för att gör allt det där du sköt framför dig och skulle göra senare eftersom du hade hela livet på dig. Allt du tyckte kunde vänta för att du hade så bråttom att växa upp och skaffa dig ett riktigt liv. En trygghet.
Jag tror det kan vara bra att släppa taget om tryggheten, ge tusan i att fega och våga leva i nuet. Satsa på sig själv och inte framtiden för ett tag. Sluta leka vuxen medan man har chansen för allt det där kommer ändå så småningom. Självklart ska man ta sig en funderare på framtiden då och då (jag har själv påbörjat mitt pensionssparande så smått, det finns ju trots allt ett liv efter blomningen) och givetvis ska man sträva efter vuxenlivet då tiden är inne. Men fram tills dess- den som lever får se!
