Mon amour

Jag har en älskling i mitt liv. Hon har sin egen vilja och mycket karaktär och personlighet. Jag förstår mig inte alltid på henne men hon är i mina ögon det vackraste på denna jord. Ena stunden vill hon inte vika från min sida och nästa gång springer hon så fort jag visar mig. För några veckor sen flyttde jag ifrån henne och lämnade henne med mor och far. Sen jag flyttade har hon blivit kompis med mina kära föräldrar men jag ser på henne att hon har saknat mig när jag kommer hem och hälsar på. I veckan närjag var och hälsade på försökte jag föreviga henne på bild med min nya kamera, det gick ju sådär. Det är inte ofta man ser stissan springa men med mig och kameran efter sig fick hon motion för en vecka framåt. Så fort jag hade fått lite skärpa på bilden så sprang hon iväg och resultatet blev en suddig kattrumpa. Tillslut fick hon nog och gick till attack mot mig men mest mot kameran, sen gömde hon sig tjurigt bland dom vissnande blommorna. Medan hon satt där och surade lyckades jag iallafall få en relativt skarp bild på godingen..dock ser hon mycket skeptisk och lurig ut.

Höstlek

Åh, idag skiner solen igen.det är höst, riktigt färgglad höst. Idag ska jag ut i solen och färgerna. Jag ska promenera och i morgon hoppas jag kunna börja träna ordentligt igen efter förkyldningen. Jag kommer nog få börja lugnt med tanke på att jag fick halvt hjärtinfarkt av att gå uppför en rulltrappa i fredags, jag fattar inte hur fort flåset försvinner. Undrar om löven i alhagen har lossnat från träden nu så man kan rulla runt och leka i dom..kasta dom så det yr färgglada löv åt alla håll. Jag är på bushumör idag, nu ska jag ut och njuta av hösten, blåsten och den unkna lukten av förmultnande natur. Men först ska jag nog klä på mig..jag misstänker att dom kanske kommer med tvångströjan om dom kommer på mig med att leka runt bland löven iklädd morgonrock och raggsockar.

Ett gott skratt förlänger livet, att skratta åt andras misstag kanske inte anses som gott men effekten är densamma..

saker som är kul:

*nylonstrumpa över huvudet
*att påpeka någons fula byxor högt och tydligt så att dom hör (speciellt om det är en fjortis eller emo)
*pruttar och fisar
*purple and brown
*hypokondriker (jag inräknad)
*köra bil
*falsksång på idol
*folk som skrattar lustigt (mamma)
*folk som halkar på is
*norska språket (på ett bra sätt, jag gillar norge och deras språk)

Grodchipset kändes inte välkomnande som första inlägg

Grodchips

I helgen var jag, mor och syster ute på en härlig promenad i höstsolen.Jag kände att livet var underbart tills jag stötte på denna stackare som påminde mig om att livet ibland kör över dig totalt.I detta fall var nog en obarmhärtig volvo den skyldige men hur som helst fick jag mig en tankeställare.Vissa dagar bajsar livet i din brevlåda och gör dagen sur för dig.En sån dag var det i lördags.Nya ramen för 400kr lyckades jag krossa glaset på innan jag ens hade satt in bilden.För att inte bli helt tillplattad av livets små jävligheter behöver man ibland ta ett djupt andetag, svära lite och ta nya tag.Jag tog många inte alltför djupa andetag, mer korta chippande, svor en lång ramsa som kunde ha skrämt djävulen själv och gömde ramen i garderoben för att slippa se den.Nej, jag är ingen stjärna på stress- och aggressionshantering.Tvärtom.Jag har samma eldiga temperament som min mor.Jag är medveten om att det inte hjälper mig på något vis förutom att möjligen förkorta livet och få folk att fly fältet.Men på något sjukt vis så känns det alltid bättre efteråt om man har fått svära, skrika och kasta lite saker omkring sig.På så vis hindrar jag livet från att platta till mig med dåliga dagar.Under aggressionsutbrott reser jag mig som en eldsprutande drake och blir redo att tackla även dom mindre bra dagarna.

Ny kamera och höst

Idag kom min kamera.Självklart tvingade jag med mig en vän ut för att fota hösten och pröva den nya kameran, vilket resulterade i många fula bilder och några fina.färgglatt blev det iallafall och jag tänkte bjuda på en , egenkär som jag är blir det en bild på mig själv.se och njut!

Godiskakor

Jag har just insett varför jag inte brukar baka så ofta. Varje gång jag får en idé om att nu ska här bakas slutar det med en mindre katastrof och ett mer eller mindre ätbart resultat.Den här gången kom jag lindrigt undan med små kobajs-liknande klattar och ett kakaorappat kök.Nåväl, godiskakorna smakade ju som dom skulle iallafall och vad mer kan man förvänta sig av en som periodvis lever på smörgås, te, juice och godis.

nu jäklar!

nu jäklar är jag här.