Välkommen sommar!

Idag har sommaren börjat på riktigt. Egentligen började den tidigare i veckan men idag var min första lediga dag med riktigt sommarväder. Självklart bestämde jag mig för att ta vara på det fina vädret och begav mig ut i solen för att stanna där hela dagen i sällskap av goda vänner. Efter en mintlatte på mummas uteservering bar det av till stranden som var full av russintanter, barn och mestadels ungdomar på sommarlov. När jag hade legat som en död valross i två timmar begav vi oss hemåt igen för att efter ett kik i spegeln upptäcka en mindre smickrande bränna. Vänster skinka var och är fortfarande hälften röd, hälften vit. Den högra har legat i skugga och har ingen bränna alls..visst är väl sommaren underbar?
(Eftersom kameran laddade ur innan jag han få några fina bilder och eftersom jag misstänker att min danska rumpa på bild skulle uppröra så är detta inlägget bildlöst.)

Tick, tick, tick..

Det finns vissa fördelar med att inte äga någon annan klocka förutom den på mobilen, man slipper höra detta tickande varje sekund som påminner om hur tiden springer iväg. Vissa dagar undrar man vart tiden tog vägen- idag är en sån dag. Jag tyckte det var tisdag nyss, hur kan det vara möjligt att det är tisdag igen? Fortsätter tiden rusa på detta vis så sitter jag snart här, 80 år med krum rygg och undrar vart min ungdom och mitt liv tog vägen.

När tillvaron snabbspolas kan det ibland vara svårt att hänga med i svängarna

Ibland när man är som mest upp i varv och har jobb upp över öronen är det lätt att man lite i smyg tycker synd om sig själv..tycker att man nått gränsen för vad som är för mycket. Man tycker att det börjar värka i bröstet som en begynnande hjärtinfarkt som resultat av all stress och alla måsten. När man jobbar för sjunde dagen i rad börjar man irritera sig på sina medmänniskor och förbannar den som sa att äppelcidervinäger var nyttigt (att dricka äppelcidervinäger till frukostmackan framkallar massivt illamående). Man suckar över att man luktar kloak bara för att man tagit en skvätt icke laktosfri mjölk i kaffet och man blir rädd för sig själv när man inte kommer på namnet på statsministern. När man fortfarande är kvar på jobbet fast man slutade för en timme sen och man vet att hemma väntar ingen annan på dig än tvätthögen är man redo att börja grina..
Emellanåt är det bra att mitt i all självömkan stanna upp och tänka efter. Man är garanterat inte ensam om all denna frustration, med största säkerhet är det fler än man själv som jobbar över, som sliter som djur för att få vardagen att gå runt. Och helt klart finns det många som har det värre. Iblad blir jag irriterad på mig själv för att jag har mage att tycka synd om mig själv, jag har ju faktiskt tak över huvudet, hälsan i behåll och vänner och familj som jag älskar.
Så istället för att sätta mig ner och tjuta tar jag tag i tvätten, biter ihop när jobbet hopar sig och tänker att livet är för kort för att slösa tid på självömkan. Faktum är att det är man själv som bär huvudansvaret för sitt välmående och jag kan garantera att ingen mår bra av att sitta och gnälla över livet. Jobbet försvinner inte för att man sitter och suckar över det och tvätthögen krymper inte över att man förbannar den. Det bästa man kan göra är helt enkelt att försöka se livets små jävligheter från den ljusa sidan, tänka på att man trots allt är lyckligt lottad. Så länge pengarna rullar in och jag minns vad jag heter så ska jag var evigt lycklig över min tillvaro. Jag kan däermot inte förneka att det ibland kan vara skönt att få gnälla av sig för att få lite stöttande ord, en värmande kram eller bara ett enkelt tack som visar att man gör något bra. För hur ljust man än ser på tillvaron kan det ibland vara skönt att veta att man gör skillnad, det ger nya krafter när man känner att batterierna börjar ta slut.