Ibland när man är som mest upp i varv och har jobb upp över öronen är det lätt att man lite i smyg tycker synd om sig själv..tycker att man nått gränsen för vad som är för mycket. Man tycker att det börjar värka i bröstet som en begynnande hjärtinfarkt som resultat av all stress och alla måsten. När man jobbar för sjunde dagen i rad börjar man irritera sig på sina medmänniskor och förbannar den som sa att äppelcidervinäger var nyttigt (att dricka äppelcidervinäger till frukostmackan framkallar massivt illamående). Man suckar över att man luktar kloak bara för att man tagit en skvätt icke laktosfri mjölk i kaffet och man blir rädd för sig själv när man inte kommer på namnet på statsministern. När man fortfarande är kvar på jobbet fast man slutade för en timme sen och man vet att hemma väntar ingen annan på dig än tvätthögen är man redo att börja grina..
Emellanåt är det bra att mitt i all självömkan stanna upp och tänka efter. Man är garanterat inte ensam om all denna frustration, med största säkerhet är det fler än man själv som jobbar över, som sliter som djur för att få vardagen att gå runt. Och helt klart finns det många som har det värre. Iblad blir jag irriterad på mig själv för att jag har mage att tycka synd om mig själv, jag har ju faktiskt tak över huvudet, hälsan i behåll och vänner och familj som jag älskar.
Så istället för att sätta mig ner och tjuta tar jag tag i tvätten, biter ihop när jobbet hopar sig och tänker att livet är för kort för att slösa tid på självömkan. Faktum är att det är man själv som bär huvudansvaret för sitt välmående och jag kan garantera att ingen mår bra av att sitta och gnälla över livet. Jobbet försvinner inte för att man sitter och suckar över det och tvätthögen krymper inte över att man förbannar den. Det bästa man kan göra är helt enkelt att försöka se livets små jävligheter från den ljusa sidan, tänka på att man trots allt är lyckligt lottad. Så länge pengarna rullar in och jag minns vad jag heter så ska jag var evigt lycklig över min tillvaro. Jag kan däermot inte förneka att det ibland kan vara skönt att få gnälla av sig för att få lite stöttande ord, en värmande kram eller bara ett enkelt tack som visar att man gör något bra. För hur ljust man än ser på tillvaron kan det ibland vara skönt att veta att man gör skillnad, det ger nya krafter när man känner att batterierna börjar ta slut.
6 kommentarer:
Fortsätt så här "nya misses Joyce Carol Oates"...Pullitzerpriset väntar bakom nästa hörn.
Kramar som värmer skickas härmed.
GoS
Joyce Carol Oates?..vet jag ej vem det är med risk för att jag gör bort mig. Och tack:)
Ja lite gjorde du bort dig men det gör inget. Du är pussbra. Själv har jag haft det tvivelaktiga nöjet att bli avhyvlad av en massa uppretade föräldrar som itne kan förstå att deras barn kan bli av med betyget när det "bara lånat lite text från nätet" och lämna in...Jag har tyckt mycket synd om mig själv den här veckan ör att jag försöker vara principfast. :)
och nej jag är inte full jag stavar illa när jag är trött.
D.S.
Forest Gump, inte min lillebror utan han i filmen, sa att “life is like a box of chocolate”. Jag tycker snarare att livet är som en flaska ketchup, ibland kommer ingenting och ibland kommer allt.
Apropå ketchup så har nog de flesta hört historien om två tomater som var ute och gick. Den en blev överkörd och då sa den andra kom nu ketchup så går vi. Jag har aldrig riktigt förstått den där historian förrän jag såg filmen Pulp fiction och hörde John Travolta dra den på engelska ”… ketch up”. Får erkänna att jag då kände mig oerhört korkad som inte fattat det tidigare. Men någon språk begåvning har jag ju aldrig varit. Och tillskillnad mot vissa syrror så stavar jag uselt vare sig jag är trött, pigg, full eller nykter.
/Jonas
Haha, inte undra på att barnen är som dom är med såna föräldrar..undrar om dom försöker betala i butiken med nätpriser också?
Skicka en kommentar