Tack för en trevlig helg.

I helgen var det 70-årskalas uppe i Sala med god mat och trevligt sällskap. Jag hade lovat mor att agera fotograf under kvällen för att hon skulle slippa ha sin egen kamera med (antagligen var det nog mest för att hon inte ville bli hatad av alla med kameraskräck hon överlämnade detta hedersuppdrag). Hursomhelst gick jag runt under kvällen för att försöka åstakomma några minnesvärda bilder, något som visade sig vara svårare än man kan tro. Människor i allmänhet har en tendens att springa all världens väg och vänder bort ansiktet när dom ser en kamera, dom som inte gör det brukar istället blunda när blixten går av eller röra på sig i tron om att bilden är färdig. Dom bästa bilderna är dom som togs i smyg där offren var ovetandes. Jag vet att många har varit lite oroliga för att diverse spännande bilder ska hamna antingen här eller på facebook men ni kan andas ut..dom kommer bara på löpsedlarna i morgon.

Mönstring.

Jag klarade mönstringen. Förutom psykologen som var fruktansvärt oförskämd och otrevlig var det enklare än jag trott. Helt nöjd med mina resultat är jag inte, mest för att jag vet att jag hade kunnat gjort bättre. Dock är det ingen idé att grubbla över det som passerat, nu får jag se framåt. I januari är det dags och jag ser fram emot 330 dagars slit och skit.

Kamera- attacken.

Igår skulle jag och syster ut på en skön springtur i vårsolen, jag såg hur hon kom körande i bilen och parkerade utanför. Av någon oförklarlig anledning fick jag en idé om att jag skulle fota henne när jag öppnade dörren för att släppa in henne. Sagt och gjort, jag tog kameran och öppnade dörren. Till min stora förvåning och förskräckelse var det inte Eve som var utanför, efter någon sekund insåg jag att jag stod och måttade med kameran upp i ansiktet på grannen som såg smått vettskrämd ut. Jag blev så ställd att jag inte fick fram ett ord och ännu mindre en förklaring till detta plötsliga påhopp, istället stängde jag dörren igen utan att säga något. Såhär i efterhand tackar jag dom högre makterna för att jag inte han bränna av en bild innan jag upptäckte mitt misstag, det var nog pinsamt ändå. Efter denna incidenten behöver jag antagligen inte vara rädd för att råka på några grannar i trapphuset för dom gör väl allt för att undvika mig när ryktet om psykbruden med kameran på bottenplan spritt sig. Nu återstår bara att se om jag blir vräkt för ofredande..

Stillahavstid?

Det visade sig att jag hade tidszonen "Stillahavstid" inställd. Jag visste inte ens att det fanns en sådan tid. Så nu är mysteriet löst och från och med nu kommer jag skriva i tidszonen "Stockholm" vilket bör visa samma tid som i Mariestad.

Nu bär det av till blåkulla!

Somliga tror inte på att vi finns, därför väljer vi nu att publicera dessa bilder som bevis i väntan på att kvasten ska bli färdigputsad..

Idag bär det av, kaffet kokar upp och katten är otålig, när kvasten blir klar är det dags för avfärd. Vi har väntat länge på den här dagen, denna årliga flygtur. Ja, påskkärringar är vad vi är..inte häxor vilket dom flesta gärna förknippar oss med. Häxor är elaka kärringar som kokar katten till middag, vi är fredliga kärringar som sätter katten på kvasten och far till Blåkulla- skillnaderna är stora med andra ord. I år verkar vi inte ha någon tur med vädret, molnen ger dålig sikt som i sin tur leder till en långdragen och kall flygtur med många kaffepauser..som i sin tur leder till många kisspauser. Med närmare eftertanke är det nog bäst att vi beger oss snart om vi ska hinna till Blåkulla innan skymningen, våra kvastar saknar lysen och att navigera i mörkret kan leda till minst sagt pinsamma situationer..jag minns en påsk för tre år sen då vi trodde oss vara framme och helt glatt landade på familjen Karlssons jordkällartak, jag undrar än idag hur vi tillslut lyckades hitta rätt den kvällen.
Till sist vill vi bara önska alla en glad påsk och om ni håller blickarna mot skyn denna skärtorsdag kanske ni skymtar lite kjoltyg som fladdrar förbi bland molnen under dagen..