Här är lite bilder från min jul.

Covers..

Efter att i två timmar suttit och försökt hitta något vettigt att fylla min framtid med gav jag upp då jag insåg att jag verkar chanslös inom yrkeslivet, iallafall inom dom yrken som intresserar mig. Inte ens Mc Donald´s vill ha mig för jag är för gammal tydligen. (som om det skulle vara något att sörja över) Jag kände att modet svek en aning och började ägna mig åt att lyssna på musik istället, för det vet ju alla att man får jobb av att göra..
Hursomhelst insåg jag att det fanns 6 st versioner av låten Toxic utöver Britneys version. Bland annat har Those dancing days gjort en och Yael Naim har gjort en lugnare och väldigt skön version. Jag sökte på alla covers cover "Knockin on heavens door" och fann att den fanns mer än 30 versioner, alla mer eller mindre bra. Du kunde bla avnjuta låten i gregorian- version eller varför inte med Leningrad cowboys.. Mest intressant var dock när jag kollade Björn Afzelius "Tusen bitar". Det fanns fem versioner förutom Afzelius egna och alla var dansband. Ja, är man arbetslös och menlös så orkar man sitta och kolla skumma covers. Jag gillar covers, originalet är inte alltid bäst.

Ickeflyt.

Dagen började med att vikarieförmedlingen ringde och såg till att jag inte behöver tänka på vad jag ska göra i helgen..som vanligt altså. Jag tog en skön promenad i det fina vintervädret och det var nog det enda som gick vägen idag. Efter promenaden var jag genomvåt och nerkyld så jag kröp ner i sängen för att värma mig. Självklart somnade jag. Jag vaknade med ett ryck 30 minuter innan jag skulle börja jobba och insåg att jag var tvungen att käka innan jag åkte. I full fart slängde jag i mig något ätbart för att hasta ut till en igensnöad bil, borsten låg naturligtvis i andra bilen och vantarna låg kvar i lägenheten. Efter att ha kämpat med en skyffel och bara händer i ca 5 minuter var bilen äntligen ren och jag kunde åka..trodde jag. När jag med köldbedövade händer startar bilen och ska dra igång vindrutetorkarna flyttar dom sig ca tre centimeter för att sedan stanna där. Jag prövar igen men dom verkar helt döda. Vid det här laget var det 5 minuter tills jag skulle börja jobba..det är 10-15 minuters resväg dit och igensnöade vägar kortar inte restiden. Det var inget annat val än att köra iväg med igensnöad vindruta för enligt lagen om alltings jävlighet var det fullt blaskväder med snöblandat regn och noll sikt. Jag vet inte hur jag tog mig till jobbet men på något vis lyckades jag följa bakljusen på bilarna framför tills jag var framme. På jobbet hann mobilen ladda ur så jag verkligen inte skulle kunna få tag på någon om jag skulle hamna i diket på vägen hem och när jag äntligen slutade för kvällen klämde jag fingret i nyckelskåpet. Väl hemma efter att först varit hos päronen och bytt bil lyckas jag göra något med ena lådan i tv-bänken så den inte stänger sig helt..med andra ord är det nog lika bra att jag går och lägger mig nu innan något mer pajar. Det känns helt enkelt inte som att det är min dag idag.

Lussebullar till lucia.

Idag har jag bakat lussebullar som faktiskt blev riktigt bra. Lagom stora, saftiga och gyllene. Dock hade jag glömt köpa russin men vad tusan, jag pillar ju alltid bort dom ändå så det fick kvitta. Nu är iallafall luciafikat räddat och jag kan konstatera att jag är bättre på att baka än jag tror. För övrigt tycker jag att ni ska ta och lyssna på "a christmas duel" med The Hives och Cindy Lauper. Otippat men riktigt skön blandning och bra låt.

http://www.youtube.com/watch?v=My5Bzf0PQhc

Årstidernas besvikelser.

Varje år är fullt av förväntningar. Man vill göra så mycket och det ska bli så kul men i själva verket blir inte det här året roligare än något annat år. En del kan man påverka själv och en del är vädrets fel. Det är tex inte så lätt att grilla korv i vinterskogen, åka pulka och dricka varm choklad i snön när det inte finns någon snö. Det är heller inte så kul att tälta när regnet öser ner och förvandlar varenda bra tältplats till en mindre insjö. Mysa i höstlöven och plocka svamp har jag iallafall hunnit göra i år, och njutit av vårblommorna. Men sommaren och vintern brukar sluta i besvikelse, antagligen för att man har så höga föräntningar och för lite tid. Nu ska jag inte bara klaga, sommaren i år var faktiskt riktigt fin och bjöd på några veckor med varmt och soligt väder med badtemperatur. Och vintern är ju faktiskt inte slut än på ett par månader minst. Och skulle snön fortsätta ofinnas så kan man ju alltid åka skridskor i ishallen och pulka från jordkällartaket.

Önskelista

Eftersom det verkar väldigt brådskande och viktigt med önskelista inför julen så kommer här några förslag. Faktum är att jag inte riktigt själv vet vad jag vill ha...

* Badmössa. (nej, det är inget skämt)
* Pyjamas att mysa i på kvällen. (något varmt material)
* Gosig, mjuk och svart morgonrock från hemtex att mysa i på morgonen.
* Böcker går alltid hem.
* Något oväntat och överraskande.
* Något mot dom mörka ringarna runt ögonen. (järntabletter, conceler, en grymt skön säng..välj själv)
* En filt att somna under framför TVn.
* En bra mössa man kan motionera i utan att få värmeslag men tillräckligt varm för att inte frysa om hjärnan.
* Kungen insmord i choklad. (Ja, det var ett skämt. Ta hellre något mindre hårigt och mindre skrynkligt..som Tobey Maguire)

Ja, det var allt jag kunde komma på för nu.

Fixa frisyren.

Jag behöver klippa mig. För lite inspiration kollade jag nätet en smula och hittade en kul sida där man kunde testa kändisfrisyrer på sig själv. Det visade sig dock att jag passade bäst i vanliga ganska tråkiga frisyrer.

Vi komma, vi komma från pepparkakeland..

Julen närmar sig och nu är det på tiden att fixa lite julstämning. Adventsstjärnan, ljusstaken, lyktan och bocken har kommit fram från sina gömmor och idag var det dags att fixa pepparkakshuset. Med lite hjälp lyckades jag få ihop byggsatsen ganska snabbt och smidigt, men där slutade det snabba och smidiga. Att garnera ett pepparkakshus är ju inte så svårt kan man tycka..men på något vis lyckades jag kladda ner hela köket med glasyr, florsocker och nonstop. Glasyren blev på tok för rinnig vilket resulterade i att godiset rann ner och samlades i en klump längst ner på taket och slutresultatet påminde om något skapat av ett barn i dagisåldern. Men jag har iallafall mitt pepparkakshus och min julstämning och det är huvudsaken.

Var tog snön vägen?

Jag som trodde att vintern äntligen var här. Vintern varade i två dagar. Nu är jag något besviken så därför önskar jag mig snö i födelsedagspresent, inte för att jag tror att det hjälper men försöka duger.

Melodifestival.

Jaha, nu börjar snart melodifestivalen igen. Samma artister som varje år, ännu mer delfinaler för att dra in så mycket pengar som möjligt. Vad hände med en helkväll med tio låtar? Dom menar att på det här viset får fler chansen..men jag skulle nog vara lyckligare om vissa inte fick chasen. Det värsta är att hur mycket jag än hatar skiten kommer jag sitta som klistrad vid tvn. För på något konstigt vis kan man inte låta bli, altså kommer halva min vinter gå åt till att sucka över dåliga bidrag. Jag vill ha tillbaka melodifestivalen som den var när jag var liten för då slösar man ju åtminstone bara en kväll. Fast nu mera ska ju även eurovision delas upp så den där drömmen om två slagerkvällar och inte mer är väl bara att glömma.
(och bilden är återigen snodd från google)

Ensam är bra..till en viss gräns.

Ytterligare en helg har gått och jag har jobbat, jobbat och jobbat. Det enda sociala jag har fått den här helgen är tre timmar med en inte alltför social vän (inte illa menat, jag hoppas du är piggare idag faktiskt), två timmar med mor, far, katten och en god söndagsmiddag. Jag har i princip pendlat mellan jobbet, lägenheten och sängen. Det är tråkigt, jag tycker om att umgås med folk och tycker det är tråkigt att sitta själv på helgen. Samtidigt orkar jag inte gå ut när jag ska jobba dagen efter. Nästa helg ska jag iallafall vara social i huvudstaden. Det ska bli skönt med en ledig helg och att få ha folk omkring mig i några dagar, det kommer få mig att uppskatta ensamheten igen.

Fruktsallad och energi i höstmörkret.

Nu vill jag inet höra en gång till att det är så tråkigt väder ute. Vädret är vad man gör det till. Jag tycker det är grått, regnigt, kallt, mörkt och mysigt. Gör något trevligt av det,passa på att gör något inomhus. Tänd massor av ljus, läs en bok, ät en färgglad fruktsallad och mys ner dig i soffan och njut av att du slipper kratta löv, klippa gräs eller rensa ogräs i trädgården. Och finns det något så skönt som att ta en varm skön dusch efter en kall och blöt höstpromenad?

Äta nyttigt, vad betyder det?

Nu får jag ta och skärpa mig. Mina matvanor börjar likna katastrof och snart får jag väl hjärtinfarkt pga igenfettade blodkärl. Det handlar inte så mycket om att jag inte orkar laga mat utan snarare att jag inte har tid. Antingen jobbar man eller så är man i Karlstad eller på lunch med morsan. Det är ju lite svårt att laga mat när man inte är hemma. Sen att jag ätit hamburgare fyra gånger på två veckor har jag ju bara mig själv att skylla.(med närmare eftertanke har jag käkat hamburgare 4 gånger på 6 dagar..torsdag, fredag, måndag, tisdag..hjälp) Men det är nog bra på lång sikt för jag vill bara spy om någon säger Mc Donald´s, MAX eller Burger King just nu. Med andra ord kommer jag inte sätta min fot på någon av dessa ställen den närmsta tiden. Och faktum är att jag är grymt osugen på snabbmat, till och med jag har en gräns visar det sig. I morgon får det bli sallad.

En dag ska jag vara strålande vackert gravid.

Nu har jag bevisat det en gång för alla. Jag kommer bli vacker som gravid. Lägg även märke till min delikata och mycket välrostade smörgås. (Att huvudet är bortklippt beror mest på att jag såg ut som en drogad maschmallow i ansiktet men det är faktiskt jag på bilden)

En gammal vän återfunnen.

Igår kom jag hem från Karlstad. Och vem dök upp i ryggsäcken efter månader av frånvaro om inte min mp3 som varit borta i månader. Det mest spännande är att jag har letat i den där ryggsäcken säkert tio gånger. Minst. Nu har jag tankat upp den med nya batterier och bra musik och i morgon ska den äntligen med på en springtur. Jag misstänker att jag har saknat den mer än den har saknat mig.

Skulle jag vara pedant?

Jag har alltid varit en lortgris. Inte oduschad och illaluktande, men alltid ett kaosartat hem. Fram till nu. Jag insåg i morse att jag är lite pedant och jag skäms över det. Jag var barnvakt och kunde inte låta frukostdisken stå, jag kunde inte låta smulorna på golvet vara och jag kunde inte låta bli att rätta till överkasten trots att dom hade bäddat själva. Och tandkrämsskumet i handfatet fick det att krypa i kroppen på mig och jag var tvungen att skölja bort det och torka rent från allt stänk. Det gör mig inget om andra har det smutsigt men jag blir smått stressad av att ha det för rörigt själv. Jag kommer väl aldrig kunna skaffa barn och om jag gör det kommer jag bli en galen plockmamma som springer runt och plockar och torkar. Stackars min framtida familj.

Obama

Rätt man vann så nu tycker jag att alla kan ta och sluta låtsas som att dom bryr sig och prata om något annat ett tag. Det är intressant till en viss gräns och det var nästan spännande under omröstningen men nu känns det bara sönderpratat och ospännande. Jag tycker också det är kul att USA verkar ha något slags förstånd någonstans men efter månader med valtjat tycker jag att det är dags att komma med något nytt. Alla visste ju att Barack Obama skulle vinna så vad är det som är så stort?
Media är bra på att tjata sönder viktiga händelser, det är ingen nyhet. Men jag kan inte fatta hur alla kan haka på och mala sönder det även när tvn är avstängd. Har ni inget nytt att säga om saken kan ni hellre vara tysta.
(bilden har jag snott från google)

Jag anar ugglor i buren

Jag har en syster som bor i huvudstaden. Hon har pippi på fågelburar. (ja, jag vet..dålig ordvits men jag kunde inte låta bli) Nu har hon skaffat sig fina fåglar till sin bur, dom kunde inte gjort sig bättre och för en gångs skull gillar jag det kalla ljuset på bilderna. Det ser vintrigt vackert ut. Akta bara så dom inte bajsar i soffan nu Fröken Frida.

Vintern knackar på dörren

Nu är snart färgerna slut och vi går vidare in i den gråa tiden på året. Misströsta inte, det har sin charm det med. Nu kommer mörkret krypande, det mysiga mörkret med små lysnade fönster från alla hus. Tiden är inne för att elda doftljus tills man blir hög på lukten,dricka te i mängder, ta kalla promenader med varma kläder och trampa sönder tunn is på vattenpölar. Nu ångar det från munnen när man andas, det knastrar i gräset och ormar och andra äckliga djur kryper långt ner i helvetet där dom hör hemma. Jag hoppas på mycket snö i år. Stort täcke av vitt glitter och minst 15 minusgrader och massa sol som i kombination med snön framkallar migrän. Än så länge har jag inte börjat svära över frosten på bilrutan när jag ska till jobbet, än är det inte för kallt för en springtur och än håller sig temperaturen på nollan. Men jag längtar till jag står där och svär och skrapar, till att få halka omkull och landa mjukt i en snödriva och till den dagen snoret fryser när man sticker näsan utanför dörren. Någon konstig hatkärlek,fast med fördel kärlek. Jag kan störa mig på vintern och den kan göra mig irriterad men jag saknar den när den inte är här och i grund och botten älskar jag den. Som en kär vän ungefär.

Helt i onödan

Jag har inte haft idétorka, jag har varit utan nät. Helt i onödan.
Jag har aldrig haft så mycket att skriva om som jag har haft i veckan som var. Pälsmössor och en syster med sängkammarblick tex. Du är så fin gumman, jag hoppas du fattar det!
Och jo du evelina..jag tänkte att jag lånar din soffa på torsdag.

Och idag är jag inte bitter alls.

Jag har varit glad. Tack som lyssnade.

Bitterfitta?..ytterligare ett bittert inlägg med klös.

Säg inte ett ord till om att jag är bitter, negativ eller liknande. Det är förnedrande, gör mig ledsen och får mig att bara vilja gå därifrån.
Och ibland gör jag det också.
Faktum är att man blir bitter av att ständigt få höra att man är det. Tro mig, jag jobbar på att verka mer positiv men det är inte så lätt när man ständigt blir tillbakatryckt med kritik. Kritik i all ära men att få kritik för sånt man redan vet om är mest knäckande i ärlighetens namn.
Testa någon gång att istället uppmuntra och påpeka att jag är positiv eller glad. För även om ingen verkar tro det så är jag en väldigt glad människa i grund och botten. Jag tycker om kramar och mys och är en godhjärtad person. Nästa gång jag verkar sur, bitter eller negativ så ge mig en varm kram och ge fan i att påpeka det så kommer ni märka att jag faktiskt inte är något av det.

Vissa saker förändras aldrig.

Vissa saker med mig går inte att ändra på. Att vin gör mig till en virvlevind som senare dör ut tex. Först är jag överallt och ingenstans och helt upp i gasen, sen kommer man till utestället och då blir jag trött. Jag tycker nog inte det är kul helt enkelt. Man får inte bestämma musiken själv, man ska trängas bland en massa andra fulla människor som antingen stinker svett,parfym eller spya och man ska betala pengar för det. Jag är väl tråkig men jag gillar privata fester bättre. Missförstå mig inte, jag gillar folk..oftast..men jag gillar inte stämningen på nattklubbar. Jag vill dansa till riktig musik som man kan sjunga med i, jag vill kunna välja vilka jag vill trängas med och inte och jag vill göra det gratis. Jag hade älskat uteställen om man fick bestämma musiken själv, förbjuda alla under nitton och ett halvt att komma in och om man bara kunde gå och komma som man vill utan att få en ful stämpel på handen som du betalar hundra spänn för.

Ja, fröken pessimist har talat igen och det kändes bra att inte ljuga om en så otroligt väsentlig sak. Tack för igår förretsen, jag hade kul tills jag fick ont i foten och blev trött. (Ser inte mannen/kvinnan på bilden lite ut som eddie meduza?)

Jag kanske klär i mustach, man vet ju inte förän man provat.

Klockan 7 i morse började grannarna ovanpå böka i sin lägenhet. Klockan halv åtta släppte dom sina vilddjur till barn lösa i trapphuset. Man ska inte väcka den Moa som sover för då blir hon till ett vilddjur. Jag ville bara springa ut i trapphuset och bita nacken av barnen som stod och skrek gälla skrik utanför min dörr. Barn bör inte växa upp i lägenhet för vem som helst vet ju att dom blir rastlösa som lägenhetskatter och börjar klättra i gardinerna.

Nästa gång dom står och skriker utanför min dörr ska jag ha odlat ett stort skägg och hoppa ut som skäggiga damen och bara vråla åt dom så kommer dom aldrig våga väsnas i närheten av mig igen. (jo, jag gillar faktiskt barn, men jag gillar inte föräldrar som inte håller koll på sina ungar)

Ett steg på vägen.

Idag har jag sagt nej. Jag har sagt ifrån och begärt lite fri, ledig tid. Jag har sagt nej till att jobba ytterligare en helg. Jag har jobbat för mycket och nu får det vara nog. Jag måste sluta med att låta andra köra med mig. Nu ska jag bara koppla av några dagar och stressa ner lite, det har jag gjort mig förtjänt av. Och äntligen ska jag få ta det där glaset med vin som jag längtat efter...

Jag är ett steg på väg mot en bättre moa. Skål för mig!

Rutten som gammal annanas

Ja, idag känner jag mig lite rutten. Jag känner mig skyldig. Egentligen utan anledning men jag är kvinna vad tusan. Det är genetiskt för oss att ta på oss skulden för saker vi inte borde.

ord är kul, det går att fixa och trixa med dom.

Det man inte har i huvudet..

...har man inte alls.
Jag skulle ha hämtat skorna hos skomakaren idag. Har jag gjort det?
Gissa en gång.

Idag ska jag gör lite nytta. Jag ska somna ikväll och känna att dagen inte var meningslös.

Gårdagen var inte meningslös. Jag storstädade köket och frostade ur frysen vilket visade sig vara mer komplicerat än man kan tro. Jag fattar fortfarande inte hur mycket snö och is som kan få plats i en så liten frys. Men nu är det iallafall gjort och tomten får se sig om efter en ny vinterbostad. Själv ska jag ägna dagen åt följande..

* Gå med skor till skomakarn.
* Åka bort med all återvinning.
* Ut och springa.
* Handla.
* Laga mat. (lite mer komplicerat än maten ovan)
* Dammsuga.
* Ta lite bilder.
* Kolla tv. (det förtjänar jag efter att ha gjort allt det andra)

Lackade ben

Jag var i skövde i söndags och införskaffade ett par leggings. Inte vilka leggings som helst utan svarta glansiga som ser ut att vara i skinn. Jag tyckte dom såg fina ut och tänkte att det kunde vara lite roligare än vanliga tråkiga strumpbyxor. Dom var roliga ända tills jag skulle ha på mig dom. Materialet är minst sagt slinkigt och när jag efter tio minuters pustande och stönande lyckats få upp dom över min utomordentligt snygga rumpa var jag genomsvett. När jag kollade ner på mina händer hade dom fått en gråsvart nyans..tightsen fällde. Det hade satt sig under naglarna och jag såg ut som en bilmekaniker om fingrarna, verkligen kul när man ska på fest. När jag äntligen trodde jag hade kämpat färdigt och tar ett par steg in i badrummet känner jag hur dom kanar ner och snart sitter dom halvvägs ner över rumpan igen. Tålmodigt drar jag upp dom för att dom sekunden senare ska kana ner och denna gång ta med sig trosorna ner till under rumpan. Irriterat dar jag upp dom och så håller det på hela kvällen medan tålmodet försvinner alltmer för varje gång. Men hur jobbiga dom än var så fixade dom stilen den kvällen, så det var ändå ett bra köp. Jag gillar mina svartblanka ben och jag fick en komplimang för mina fina tights så nog var det värt besväret alltid.

Aha! Här har vi honom..

Älgen och jag.

Ensam en lördagkväll igen. Det är älgen och jag. Jag vet inte vad alla har emot min älg, jag råkar tycka att han passar in. Han är ju dessutom helt klart trevligare sällskap än er just nu.
Och skulle det kännas ensamt om kvällen kan man ju alltid krama lite på ikearåttan.
(älgen har gömt sig men jag ska nog hitta honom)

Friday I´m in love

"I don't care if Monday's blue
Tuesday's grey and Wednesday too
Thursday, I don't care about you
It's Friday, I'm in love"

Jaha, då var det fredag igen då.
Tiden bara rusar iväg och rynkor och gråa hår hopar sig.
Okej, det var väl en överdrift men äldre blir vi.
Det är konstigt att vi alltid längtar till helgen, alla är ju så hemskt rädda för att åldras, borde vi inte hata helgen?
Helgen är ju ett tecken på att ytterligare en vecka av ditt liv har gått.
Helgen hånar alla rynkrädda med åldersnoja. "haha, snart kan jag måla dit ytterligare ett smakfullt streck i ditt ansikte och göra dina bröst slappare!"
Eller älskar vi helgen för att vi är glada över att vi överlevde ytterligare en vecka utan att dö?
Är åldersnojan i själva verket rädslan över att vi en vacker dag kommer att dö?
Nej, ju mer jag tänker på det så inser jag att vi antagligen älskar helgen för att vi rent av är lata.
Helg = ledigt. För dom flesta.
Den här veckan älskar jag inte helgen, jag har varit ledig så gott som hela veckan men jobbar i helgen. Det finns ingen som helst anledning för mig att längta till den här helgen förutom att det snart kommer en ny vecka. Jag är nämligen inte rädd för att åldras, tvärtom. Jag åldras med värdighet och blir bara snyggare för var dag som går.

(jag vet at jag inte ens har fyllt 21 än och att det är lätt att säga så nu, men jag lovar att säga det samma när jag är 38.)

Mon amour

Jag har en älskling i mitt liv. Hon har sin egen vilja och mycket karaktär och personlighet. Jag förstår mig inte alltid på henne men hon är i mina ögon det vackraste på denna jord. Ena stunden vill hon inte vika från min sida och nästa gång springer hon så fort jag visar mig. För några veckor sen flyttde jag ifrån henne och lämnade henne med mor och far. Sen jag flyttade har hon blivit kompis med mina kära föräldrar men jag ser på henne att hon har saknat mig när jag kommer hem och hälsar på. I veckan närjag var och hälsade på försökte jag föreviga henne på bild med min nya kamera, det gick ju sådär. Det är inte ofta man ser stissan springa men med mig och kameran efter sig fick hon motion för en vecka framåt. Så fort jag hade fått lite skärpa på bilden så sprang hon iväg och resultatet blev en suddig kattrumpa. Tillslut fick hon nog och gick till attack mot mig men mest mot kameran, sen gömde hon sig tjurigt bland dom vissnande blommorna. Medan hon satt där och surade lyckades jag iallafall få en relativt skarp bild på godingen..dock ser hon mycket skeptisk och lurig ut.

Höstlek

Åh, idag skiner solen igen.det är höst, riktigt färgglad höst. Idag ska jag ut i solen och färgerna. Jag ska promenera och i morgon hoppas jag kunna börja träna ordentligt igen efter förkyldningen. Jag kommer nog få börja lugnt med tanke på att jag fick halvt hjärtinfarkt av att gå uppför en rulltrappa i fredags, jag fattar inte hur fort flåset försvinner. Undrar om löven i alhagen har lossnat från träden nu så man kan rulla runt och leka i dom..kasta dom så det yr färgglada löv åt alla håll. Jag är på bushumör idag, nu ska jag ut och njuta av hösten, blåsten och den unkna lukten av förmultnande natur. Men först ska jag nog klä på mig..jag misstänker att dom kanske kommer med tvångströjan om dom kommer på mig med att leka runt bland löven iklädd morgonrock och raggsockar.

Ett gott skratt förlänger livet, att skratta åt andras misstag kanske inte anses som gott men effekten är densamma..

saker som är kul:

*nylonstrumpa över huvudet
*att påpeka någons fula byxor högt och tydligt så att dom hör (speciellt om det är en fjortis eller emo)
*pruttar och fisar
*purple and brown
*hypokondriker (jag inräknad)
*köra bil
*falsksång på idol
*folk som skrattar lustigt (mamma)
*folk som halkar på is
*norska språket (på ett bra sätt, jag gillar norge och deras språk)

Grodchipset kändes inte välkomnande som första inlägg

Grodchips

I helgen var jag, mor och syster ute på en härlig promenad i höstsolen.Jag kände att livet var underbart tills jag stötte på denna stackare som påminde mig om att livet ibland kör över dig totalt.I detta fall var nog en obarmhärtig volvo den skyldige men hur som helst fick jag mig en tankeställare.Vissa dagar bajsar livet i din brevlåda och gör dagen sur för dig.En sån dag var det i lördags.Nya ramen för 400kr lyckades jag krossa glaset på innan jag ens hade satt in bilden.För att inte bli helt tillplattad av livets små jävligheter behöver man ibland ta ett djupt andetag, svära lite och ta nya tag.Jag tog många inte alltför djupa andetag, mer korta chippande, svor en lång ramsa som kunde ha skrämt djävulen själv och gömde ramen i garderoben för att slippa se den.Nej, jag är ingen stjärna på stress- och aggressionshantering.Tvärtom.Jag har samma eldiga temperament som min mor.Jag är medveten om att det inte hjälper mig på något vis förutom att möjligen förkorta livet och få folk att fly fältet.Men på något sjukt vis så känns det alltid bättre efteråt om man har fått svära, skrika och kasta lite saker omkring sig.På så vis hindrar jag livet från att platta till mig med dåliga dagar.Under aggressionsutbrott reser jag mig som en eldsprutande drake och blir redo att tackla även dom mindre bra dagarna.