Nu är snart färgerna slut och vi går vidare in i den gråa tiden på året. Misströsta inte, det har sin charm det med. Nu kommer mörkret krypande, det mysiga mörkret med små lysnade fönster från alla hus. Tiden är inne för att elda doftljus tills man blir hög på lukten,dricka te i mängder, ta kalla promenader med varma kläder och trampa sönder tunn is på vattenpölar. Nu ångar det från munnen när man andas, det knastrar i gräset och ormar och andra äckliga djur kryper långt ner i helvetet där dom hör hemma. Jag hoppas på mycket snö i år. Stort täcke av vitt glitter och minst 15 minusgrader och massa sol som i kombination med snön framkallar migrän. Än så länge har jag inte börjat svära över frosten på bilrutan när jag ska till jobbet, än är det inte för kallt för en springtur och än håller sig temperaturen på nollan. Men jag längtar till jag står där och svär och skrapar, till att få halka omkull och landa mjukt i en snödriva och till den dagen snoret fryser när man sticker näsan utanför dörren. Någon konstig hatkärlek,fast med fördel kärlek. Jag kan störa mig på vintern och den kan göra mig irriterad men jag saknar den när den inte är här och i grund och botten älskar jag den. Som en kär vän ungefär.
2 kommentarer:
HAHAHAHAHA. "...långt ner i helvetet där de hör hemma." Moa<3
ja, giftiga, långa djur som lurar i den vackra skogen måste vara djävulens påfund..kolla bara ormen som lurade människan att äta av det förbjudna äpplet..
Skicka en kommentar