En sommarkväll att minnas

I eftermiddag kom Ellinor på besök i vackra Mariestad. Vi hade inte planerat något direkt utan begav oss ut på en skön promenad i sommarvärmen,en promenad ner till sjön för att upptäcka att vi var badsugna. På väg hem för att hämta badkläder stannade vi till i hamnen för goda baguetter med räkröra, hemmagjort klet som smakade underbart. Väl nere vid sjön igen började jag ångra mig angående badet, vattnet var inte så varmt som man kunde önska och att solen värmde huden gjorde det inte lättare att våga klivet ut i vad som kändes som en isvak. Men skam den som ger sig, efter tio minuters fegande simmade jag ut likt en frustande och flåsande ko för att upptäcka att det trots allt inte var så farligt kallt. Efter badet bestämde vi oss för ett nytt besök i hamnen, den här gången för glass. Det var här, vid det andra hamnbesöket alla underhållande människor började dyka upp. Vi ställde oss i glasskön för att efter en kort stund få en haltande gammal småländsk tant på halsen. Hon nästan sprang fram mot kön gnällandes på ful småländska att "Jag haaar så svårt att stååå en längre tid" i hopp om att kön skulle skingra sig. Kön förblev oförändrad. Tanten: "Jaaaeee, jag veeet inte..VAR inte det här min plats?"
Jag kollade på henne och svarade att "Du stod vid tidningstället när vi kom så det tror jag inte"
Tanten: "Jahaaa, ja jag försöker inte tränga mig före..jag har bara lite dåålig koll iblaand."

När tanten gnällt färdigt tog mannen framför oss i kön ton, en man i 30-års åldern tillsammans med sin lilla son vänder sig om och frågar helt spontant "Ska jag bjuda er på glass flickor?"
Förvånade över detta plötsliga men artiga utfall tackar vi artigt nej i samma stund som vi hör tanten gnälla bak i kön: "Meen vaad har har gjort med hååret?" Hon syftar på mannens son som har ett mönster rakat bak i nacken. "Är det modeeernt att se ut så?" Ingen svarar men man hör ett fniss genom kön. Att hon inte orkar stå en längre tid har hon visst redan glömt.

Senare när jag följde Ellinor till bussen kom det fram en man, vinglandes och med en stank av öl..inte den svaga öllukten hos en fredagsfirare utan en skarp stickande lukt av många års ölande på en bänk. Han ställde sig framför oss och kollade ett bra tag, sedan öppnade han munnen och sluddrade fram "Jag vet vad ni tänker och jag ska snart gå..men jag vill bara säga en sak till er först!" Efter en minuts upprepande får han tillslut fram "Jag tycker, djupt ifrån mitt hjärta..att ni..ni har himla fin solbränna" Efter ytterliggare sludder om bruna ögon och bra hud vinglade han vidare och ropade: "Knarka inte för mycket, ni har inga synliga stickmärken..det är bra!"