Det man inte ser har man inte ont av

Igår upptäckte jag att vi har ytterligare en lampa till i köket, över den bänken som micron står på. Efter att ha tänt lampan insåg jag ganska snabbt att lite lagom skumt ljus är bästa sättet att inbilla sig att man har det rent hemma. Plötsligt föreföll sig köket inte fullt så rent som innan utan snarare riktigt snuskigt, micron syntes knappt bakom alla flottiga fingeravtryck och utmed kanterna på bänken låg det torra smulor från gud vet när. En blick på den flammiga vattenkokaren fick mig tillslut att släcka lampan och försöka förtränga denna otrevliga upptäckt. Med tanke på att lägenheten ligger på en bakgård och därför är ganska mörk (eller mysig som jag föredrar att kalla den) så vet man aldrig vad man skulle hitta om man fixade ordentligt ljus. Jag fruktar att vi under soffan har en hel armé av dammråttor som kalasar på gamla chilinötter, avrivna naglar och annat smått och gott som man slänger omkring sig under tv-tittandet. Vad som döljs i den långhåriga mattan vågar jag inte ens tänka på, jag har dock mina aningar om att den egentligen inte alls är någon matta utan någon oidentifierbar varelse som släpats in.

Det är allt bra skönt med adventstider. Man får börja pynta och äta lussekatter, det är äntligen lite minusgrader ute..men framför allt- det är mörkt och jag kan gå runt och inbilla mig att jag har ett rent hem så jag slipper städa, trots att jag egentligen vet att jag bor i ett inferno av damm, smuts och säkerligen ett och annat smådjur.