Idag har jag åkt skridskor och tro det eller ej men inte ett enda ben är brutet. Jag och syster yster hittade en spolad is som inte var alltför jämn men den dög för oss bestämde vi och snörade på oss skridskorna. Det tog ett tag innan jag vågade mig ut på isen, varje gång jag satte ner foten gled den iväg hejdlöst och okontrollerat. Jag kom inte ihåg att isen var riktigt SÅ hal.. Pappan som var där och åkte med sin som lär ha fått sig ett gott skratt när två kvinnor i 20-års åldern stapplade ut på isen som stela statyer..(hans son på 6 år verkade ha koll på det där med skridskoåkning för han svischade runt som han aldrig hade gjort annat)
Men skam den som ger sig, efter ett tag kom jag nästan på hur man tar sig framåt...dock inte hur man stannar så jag åkte tills gräskanten tog stopp och man föll framstupa. Hur jag lyckades komma hem utan krossade knäskålar och näsblod är ett mysterium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar