Dom där som gör mig till mig

Familj. Det är den vanliga benämningen på dom, men i mina ögon är dom mer en del av mig..den delen jag tycker bäst om hos mig själv. Familjen kan jag förlita mig på i alla lägen, dom stöttar mig i allt och hur mycket jag än tänker att jag hatar dom så älskar jag dom alltid hundra gånger mer när vredet väl har lagt sig. Det är dom som delvis har format mig till den jag är och kanske att inte alla är beredda att hålla med men jag är trots allt en sjuhelvetes bra kvinna.

Vänner. Jag har några få som jag tycker om, dom är inte jättemånga och har aldrig varit. Men dom som finns där uppskattar jag desto mer. Jag hoppas dom förstår att allt dom gör för mig betyder massor. Det är dom som ger dagen det där lilla extra och jag ska vara evigt lycklig över att det finns dom som tar av sin tid för att slösa den på mig.

Idioter. Dom jag kollar på och tänker "Gode Gud, skona mig från att bli som denna arma människa. Jag kanske inte alltid är den mest oskuldsfulla och perfekta men inte förtjänar jag väl att bli som den där? Amen"
Dom får mig helt enkelt att avstå från korkade val.

Förebilder. Dom finns egentligen i alla ovanstående grupper. Vänner och familj är självklara förebilder, där finns många pärlor att se upp till. Det finns dom med ambitioner, andra med livserfarenhet, smarta, roliga och helt enkelt perfekta på sitt eget vis.
Bland idioterna finns det faktiskt en del beundransvärda egenskaper att se upp till hur konstigt det än låter. Hur korkat det än kan tyckas att det är att springa naken genom stan så krävs det en hel del mod för att göra en sån sak, ett mod jag själv känner att jag ibland skulle behöva om än för andra ändamål. Inte heller bryr sig puckon om vad andra ska tycka och tänka, dom lever för dagen och bekymrar sig inte i onödan- en egenskap jag till stor del äger. Kanhända är jag till viss del en idiot, men innan ni dömer mig- glöm inte att många av er som läser är en av dom som gjort mig till den jag är.