Vintern knackar på dörren

Nu är snart färgerna slut och vi går vidare in i den gråa tiden på året. Misströsta inte, det har sin charm det med. Nu kommer mörkret krypande, det mysiga mörkret med små lysnade fönster från alla hus. Tiden är inne för att elda doftljus tills man blir hög på lukten,dricka te i mängder, ta kalla promenader med varma kläder och trampa sönder tunn is på vattenpölar. Nu ångar det från munnen när man andas, det knastrar i gräset och ormar och andra äckliga djur kryper långt ner i helvetet där dom hör hemma. Jag hoppas på mycket snö i år. Stort täcke av vitt glitter och minst 15 minusgrader och massa sol som i kombination med snön framkallar migrän. Än så länge har jag inte börjat svära över frosten på bilrutan när jag ska till jobbet, än är det inte för kallt för en springtur och än håller sig temperaturen på nollan. Men jag längtar till jag står där och svär och skrapar, till att få halka omkull och landa mjukt i en snödriva och till den dagen snoret fryser när man sticker näsan utanför dörren. Någon konstig hatkärlek,fast med fördel kärlek. Jag kan störa mig på vintern och den kan göra mig irriterad men jag saknar den när den inte är här och i grund och botten älskar jag den. Som en kär vän ungefär.

Helt i onödan

Jag har inte haft idétorka, jag har varit utan nät. Helt i onödan.
Jag har aldrig haft så mycket att skriva om som jag har haft i veckan som var. Pälsmössor och en syster med sängkammarblick tex. Du är så fin gumman, jag hoppas du fattar det!
Och jo du evelina..jag tänkte att jag lånar din soffa på torsdag.

Och idag är jag inte bitter alls.

Jag har varit glad. Tack som lyssnade.

Bitterfitta?..ytterligare ett bittert inlägg med klös.

Säg inte ett ord till om att jag är bitter, negativ eller liknande. Det är förnedrande, gör mig ledsen och får mig att bara vilja gå därifrån.
Och ibland gör jag det också.
Faktum är att man blir bitter av att ständigt få höra att man är det. Tro mig, jag jobbar på att verka mer positiv men det är inte så lätt när man ständigt blir tillbakatryckt med kritik. Kritik i all ära men att få kritik för sånt man redan vet om är mest knäckande i ärlighetens namn.
Testa någon gång att istället uppmuntra och påpeka att jag är positiv eller glad. För även om ingen verkar tro det så är jag en väldigt glad människa i grund och botten. Jag tycker om kramar och mys och är en godhjärtad person. Nästa gång jag verkar sur, bitter eller negativ så ge mig en varm kram och ge fan i att påpeka det så kommer ni märka att jag faktiskt inte är något av det.

Vissa saker förändras aldrig.

Vissa saker med mig går inte att ändra på. Att vin gör mig till en virvlevind som senare dör ut tex. Först är jag överallt och ingenstans och helt upp i gasen, sen kommer man till utestället och då blir jag trött. Jag tycker nog inte det är kul helt enkelt. Man får inte bestämma musiken själv, man ska trängas bland en massa andra fulla människor som antingen stinker svett,parfym eller spya och man ska betala pengar för det. Jag är väl tråkig men jag gillar privata fester bättre. Missförstå mig inte, jag gillar folk..oftast..men jag gillar inte stämningen på nattklubbar. Jag vill dansa till riktig musik som man kan sjunga med i, jag vill kunna välja vilka jag vill trängas med och inte och jag vill göra det gratis. Jag hade älskat uteställen om man fick bestämma musiken själv, förbjuda alla under nitton och ett halvt att komma in och om man bara kunde gå och komma som man vill utan att få en ful stämpel på handen som du betalar hundra spänn för.

Ja, fröken pessimist har talat igen och det kändes bra att inte ljuga om en så otroligt väsentlig sak. Tack för igår förretsen, jag hade kul tills jag fick ont i foten och blev trött. (Ser inte mannen/kvinnan på bilden lite ut som eddie meduza?)

Jag kanske klär i mustach, man vet ju inte förän man provat.

Klockan 7 i morse började grannarna ovanpå böka i sin lägenhet. Klockan halv åtta släppte dom sina vilddjur till barn lösa i trapphuset. Man ska inte väcka den Moa som sover för då blir hon till ett vilddjur. Jag ville bara springa ut i trapphuset och bita nacken av barnen som stod och skrek gälla skrik utanför min dörr. Barn bör inte växa upp i lägenhet för vem som helst vet ju att dom blir rastlösa som lägenhetskatter och börjar klättra i gardinerna.

Nästa gång dom står och skriker utanför min dörr ska jag ha odlat ett stort skägg och hoppa ut som skäggiga damen och bara vråla åt dom så kommer dom aldrig våga väsnas i närheten av mig igen. (jo, jag gillar faktiskt barn, men jag gillar inte föräldrar som inte håller koll på sina ungar)

Ett steg på vägen.

Idag har jag sagt nej. Jag har sagt ifrån och begärt lite fri, ledig tid. Jag har sagt nej till att jobba ytterligare en helg. Jag har jobbat för mycket och nu får det vara nog. Jag måste sluta med att låta andra köra med mig. Nu ska jag bara koppla av några dagar och stressa ner lite, det har jag gjort mig förtjänt av. Och äntligen ska jag få ta det där glaset med vin som jag längtat efter...

Jag är ett steg på väg mot en bättre moa. Skål för mig!