Pensionärstimmen.

I morse var jag och Evelina på gymmet. Ensamma var vi inte, det visade sig vara fler som hade tankar på träning vid den tiden på dygnet..pensionärerna. Jag undrade lite smått om det var pensionärstimme på gymmet då dom spelade Sven- Ingvars i högtalarna och alla övriga motionärer var 65+. Efter ytterligare funderande insåg jag att det faller sig ganska naturligt då dom flesta icke-pensionärer är upptagna med jobb eller pluggande dagtid och att pensionärer i allmänhet har tidiga morgonvanor (inte för att 10 är så jättetidigt men i min värld är det faktiskt inte förmiddag förän klockan 11). Hursomhelst har jag aldrig känt mig så vältränad och välformad som i det gäddhäng- och päronrumpeparadis som gymmet förvandlas till under morgontimmarna. Bland alla åldrande människor insåg jag plötsligt att en dag är det jag som står där borta och kämpar med daller och valkar. Tanken fick mig att trampa lite extra fort på motionscykeln och lova mig själv att träna regelbundet för resten av mitt liv. Rädda det som räddas kan innan det är för sent så att säga, än har jag åldern på min sida. Man kan inte stoppa åldrandet men man kan göra det mer eller mindre trivsamt. Åldrandet har en tendens att förvandla kroppen till ett vandrande dragspel utan spänst, det är livets sätt att säga att du inte är någon ungdom längre och det kan jag acceptera..men gode gud låt mig slippa ha rumpan i knävecken om 20 år. Amen.