Den möblerade bastun.

Nu är den äntligen här, den efterlängtade sommaren kom tillslut och fick mig att inse vad som menas med "solsting". Jag klagar inte, jag älskar solen och värmen men ibland kan det bli lite för mycket av det goda till och med för mig. Faktum är att jag ser nybadad ut konstant..ja det vill säga på håll. Kommer man närmre känner man snart på odören att det inte är något annat än i min egen svett jag har badat. Jag är just nu klibbigare än ett barn som käkar sockervadd och det enda jag vill är att ställa mig i en kall dusch resten av dagen. Tyvärr är inte heller lägenheten en tillflykt bort från värmen, lägenheten är som en kokande gryta kryddad med en het moa, lite möbler och en tapper takfläkt som rör om men dessvärre inte rår på den tryckande värmen utifrån. Varje morgon vaknar jag och tror att jag kissat på mig tills jag inser att jag ligger fastklenad i svettfuktiga lakan efter en natt med hundratals vändningar i jakt efter den svalaste, bekvämaste ställningen. Jag misstänker att nästa gång någon plingar på dörren kommer man istället för mig hitta ett soltorkat, skrumpet skal av det som en gång var jag.

Välkommen sommar!

Idag har sommaren börjat på riktigt. Egentligen började den tidigare i veckan men idag var min första lediga dag med riktigt sommarväder. Självklart bestämde jag mig för att ta vara på det fina vädret och begav mig ut i solen för att stanna där hela dagen i sällskap av goda vänner. Efter en mintlatte på mummas uteservering bar det av till stranden som var full av russintanter, barn och mestadels ungdomar på sommarlov. När jag hade legat som en död valross i två timmar begav vi oss hemåt igen för att efter ett kik i spegeln upptäcka en mindre smickrande bränna. Vänster skinka var och är fortfarande hälften röd, hälften vit. Den högra har legat i skugga och har ingen bränna alls..visst är väl sommaren underbar?
(Eftersom kameran laddade ur innan jag han få några fina bilder och eftersom jag misstänker att min danska rumpa på bild skulle uppröra så är detta inlägget bildlöst.)

Tick, tick, tick..

Det finns vissa fördelar med att inte äga någon annan klocka förutom den på mobilen, man slipper höra detta tickande varje sekund som påminner om hur tiden springer iväg. Vissa dagar undrar man vart tiden tog vägen- idag är en sån dag. Jag tyckte det var tisdag nyss, hur kan det vara möjligt att det är tisdag igen? Fortsätter tiden rusa på detta vis så sitter jag snart här, 80 år med krum rygg och undrar vart min ungdom och mitt liv tog vägen.

När tillvaron snabbspolas kan det ibland vara svårt att hänga med i svängarna

Ibland när man är som mest upp i varv och har jobb upp över öronen är det lätt att man lite i smyg tycker synd om sig själv..tycker att man nått gränsen för vad som är för mycket. Man tycker att det börjar värka i bröstet som en begynnande hjärtinfarkt som resultat av all stress och alla måsten. När man jobbar för sjunde dagen i rad börjar man irritera sig på sina medmänniskor och förbannar den som sa att äppelcidervinäger var nyttigt (att dricka äppelcidervinäger till frukostmackan framkallar massivt illamående). Man suckar över att man luktar kloak bara för att man tagit en skvätt icke laktosfri mjölk i kaffet och man blir rädd för sig själv när man inte kommer på namnet på statsministern. När man fortfarande är kvar på jobbet fast man slutade för en timme sen och man vet att hemma väntar ingen annan på dig än tvätthögen är man redo att börja grina..
Emellanåt är det bra att mitt i all självömkan stanna upp och tänka efter. Man är garanterat inte ensam om all denna frustration, med största säkerhet är det fler än man själv som jobbar över, som sliter som djur för att få vardagen att gå runt. Och helt klart finns det många som har det värre. Iblad blir jag irriterad på mig själv för att jag har mage att tycka synd om mig själv, jag har ju faktiskt tak över huvudet, hälsan i behåll och vänner och familj som jag älskar.
Så istället för att sätta mig ner och tjuta tar jag tag i tvätten, biter ihop när jobbet hopar sig och tänker att livet är för kort för att slösa tid på självömkan. Faktum är att det är man själv som bär huvudansvaret för sitt välmående och jag kan garantera att ingen mår bra av att sitta och gnälla över livet. Jobbet försvinner inte för att man sitter och suckar över det och tvätthögen krymper inte över att man förbannar den. Det bästa man kan göra är helt enkelt att försöka se livets små jävligheter från den ljusa sidan, tänka på att man trots allt är lyckligt lottad. Så länge pengarna rullar in och jag minns vad jag heter så ska jag var evigt lycklig över min tillvaro. Jag kan däermot inte förneka att det ibland kan vara skönt att få gnälla av sig för att få lite stöttande ord, en värmande kram eller bara ett enkelt tack som visar att man gör något bra. För hur ljust man än ser på tillvaron kan det ibland vara skönt att veta att man gör skillnad, det ger nya krafter när man känner att batterierna börjar ta slut.

Livets dryck

Vatten sägs vara det bästa att dricka, synd bara att det är så fruktansvärt smaklöst. Många gånger har jag väldigt svårt att dricka vanligt kranvatten, speciellt på morgonen. Jag vet inte varför men jag kan verkligen få kväljningar av den där smaklösa vätskan när jag ska svälja ner den, jag får en känsla av att jag dricker saliv.
För att inte bli helt uttorkad brukar jag se till att ha mineralvatten hemma, bara kolsyran gör att vattnet blir godare och sen att det finns mängder av olika smaker gör inte saken sämre..undrar bara var Vichy Nouveau tog vägen? Det fanns en smak som hette "lingon/lime" som var underbart god men som försvann spårlöst då dom slutade sälja Vichy Nouveau och smaken "mango/papaya" ser man heller inte röken av längre. Samtidigt så verkar Ramlösa och Vichy Nouveau ha samma tillverkare eftersom det ett tag fanns flaskor som dom på bilden ovan..
Därför undrar jag nu hur dom kan vara så korkade att dom slutar med den godaste smaken. Jag har gått i månader och morrat över att "lingon/lime" inte finns att köpa längre och jag kommer fortsätta muttra bland läskedryckerna på ica tills dom tar sitt förnuft till fånga och börjar sälja den igen.
(bilden kommer som vanligt från google.)

Den hemliga drömmen

Så fort det börjar blomma och grönska ute väcks ett sug i mig efter en egen trädgård. I år är suget värre än någonsin då jag bor i lägenhet och inte ens har en balkong att odla jordgubbar och blommor på. Jag vill ha en stor trädgård som man kan pyssla i när man har tid över, en lummig trädgård med massor av fruktträd och bärbuskar och underbart doftande blommor. En mjuk gräsmatta att ligga och sola på, ett lusthus och ett litet potatisland i hörnet.
Tyvärr kan jag inget om trädgårdsarbete så om jag hade haft en trädgård skulle den antagligen snarare likna en kompost eller djungel- vildvuxet med halvhängiga blommor. Faktum är att det inte skulle störa mig, jag är nog mer ute efter en egen liten oas att pyssla och koppla av i än en slottsträdgård. Jag gillar det vilda och naturliga och jag älskar tanken på att få krypa runt bland blommor och blad iklädd bikini och solhatt och bli sönderriven av rostaggar.

Och i morgon..

när jag har mer tid och ork ska jag berätta om min hemliga dröm som blommar upp så fort det blir sommar.