fredag 31 juli 2009

Gammelfarmor


När det var garderobstäd i Äskekärr för ett par veckor sen dök min älskade kanin upp, jag blev otroligt glad då jag bara några dagar tidigare funderat över vart den tagit vägen och dragit slutsatsen att den av misstag blivit slängd. Från början är det en gammal parfymflaska som tillhörde min kära gammelfarmor Anna, även kallad Gammor. Anna måste varit en av dom raraste tanterna på denna jord och när hon gick bort var det just den här glaskaninen med guldhuvud jag desperat ville ha, den som stod på kryddhyllan i köket där man alltid blev bjuden på hembakta skorpor. Idag är den sliten och egentligen inte mycket att ha, men om man skruvar av korken som utgörs av huvudet på kaninen så finns där än idag parfymlukt kvar och att slänga den vore som att slänga bort en del av Gammor.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Instämmer med att Gammor var en något alldeles speciell person.
Hon bakade de mest underbara kakor och höll coll på att man smakade på alla sorter. Vi pratade om henne så sent som igår kväll. Härligt med en människa, som man 15 år efter hennes bortgång, minns med en sådan värme.
G o S

moa sa...

Ja du Gunvor, du är inte sämre du. Och det bästa med dig är att du faktiskt lever och inte är ett minne blott:) Någon att se upp till och se som en förebild.

Eftersom jag tänker bli minst 92 år så har jag ju tid på mig att bli bra på kakbak och att bli en god förebild för andra. För tillfället är jag nog bäst på att äta kakor och vara en dålig förebild på många vis..men det ger väl med sig med åldern får vi hoppas.

moa sa...

..och jag hoppas verkligen jag får bli en sån där kruttant som gammor var trots sin höga ålder. Du är rena virvelvinden du med och om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var 30 år du fyllde häromsistens och inget annat. Med andra ord har jag bra gener för att bli en pigg kärring som aldrig dör:D

Anonym sa...

Ja, Du lilla guddotter, jag tror nog att Du blir den första i släkten som kommer att få en bok utgiven. Med den vokabulären och skrivlustan dröjer det inte länge förrän Bonniers har upptäckt Dig.Sen kan Du även få tid att både baka och äta alla goda kakor och se hur pengarna bara ramlar in allteftersom "läsarna" lägger pengarna på Dina (kak)-böcker.
G o S

moa sa...

Åh tack vad söta ni är:)
Jag hoppas ni är dom första att köpa debutboken!