Korkad kräkfobi och galna damer utan trafikvett

Helgen som bara gick bjöd på mycket kul, det blir lätt så när man vet att man är ledig en helg för man planerar in en månads sysselsättningar på ynka två och en halv dagar. Det började fredag kväll med inflyttningsfest i sällskap av glada vänner, vin och falsk allsång (och slutade antagligen med omedelbar vräkning av dom nyinflyttade). Lördag förmiddag bar det av till Äskekärr för saftkokning, blandsaften blev riktigt bra och när den var klar var jag så upp i varv att jag följde med familjen ut i skogen för lite svampplockning av bara farten. Det finns inget så avkopplande som att traska runt i skogen i jakt på kantareller med fågelkvitter som bakgrundsmusik, faktum är att dom nästan är roligare att plocka än att äta.
Till kvällen var det dags för nästa fest- den här gången födelsedagsfest. Jag lämnade vinet hemma och ägnade kvällen åt att studera hur folk omkring mig blev fullare och fullare, 20 över elva tyckte jag att jag sett nog av öldrickande människor och när starkspriten kom fram sa jag hej då och åkte hem till sängen.

Efter ett par timmar vaknade jag av ett fruktansvärt illamående, med tanke på min kräkfobi låg jag som förstenad då jag anade att om jag rörde på mig så skulle jag få torka golvet. Efter 40 minuter av kallsvett och skakningar lyckades jag kväva illamåendet med en svidande mage som resultat. Såhär i efterhand undrar jag fortfarande varför jag är så förbannat dum varje gång men är man obotligt rädd för spyor så är man. Jag tycker väl helt enkelt att maten ska in i munnen och ut i rumpan- allt annat känns fel och snuskigt, tänk själv om man åt med rumpan och bajsade med munnen, alla fisar skulle lukta rap och tvärtom och fina middagar skulle inte existera. Hur det skulle vara att kyssas ska vi inte ens gå in på..
Halv sex nästa morgon ringde klockan och jag pallrade mig upp- trött, grinig och allmänt hängig. Tidigare i veckan hade vi planerat in en resa till Ullared och för att vara där till öppningsdags är det tidig morgon som gäller. På Ge- Kås trängs man bland tusentals ivriga tanter med suckande män och gråtande barn, jag är nästan beredd att hålla med om att dom saknar trafikvett som farsgubben något irriterat uttryckte det efter att ha blivit påkörd av för många kundvagnar. I ett varuhus existerar ingen högerregel och det finns inga parkeringsvakter som bötfäller felparkerade tanter med tillhörande vagnar. Bland billiga varor är det djungelns lag som gäller och man skulle nästan kunna tro att man fick rabatt efter hur många hälsenor man kapat med kundvagnen. Efter ett tag kände jag febern komma krypande och plötsligt fick jag en känsla av att befinna mig i en gigantisk mysrtack, full av pissmyror kånkandes på sina fynd. Två timmar senare befann jag mig åter på parkeringen med en kasse mestadels andvändbara saker, ett huvud som kändes sprängfärdigt och en kropp som värkte i varenda vrå. Jag tog en ipren, lutade mig tillbaka i bilen och somnade.
Senare när jag slog upp ögonen befann vi oss i Ugglarp, underbara västkusten bredde ut sig för min syn och febern hade skingrats för stunden. När vi klev ur bilen möttes vi av en doft av salt strand och lite senare av en släkting med tillhörande hund.
På något vis kom vi även hem till Skaraborg denna dag, mestadelen av hemresan sov jag eller morrade irriterat om att jag ville hem och att jag var trött på att sitta ihopknycklad i baksätet på bilen..
Tyvärr har jag inga bilder varken från saftkok eller västkusten, men en bild på en festfin Evelina på väg till inflyttnigsfesten är inte fy skam det heller.